Sparkade mig själv i baken idag och tog min första powerwalk. Gick ca. 7 km totalt och det kändes rejält i benen och rumpan direkt. Det som förvånade mig mest var att jag gick helt ENSAM. I min ensamhet fegar jag ofta ur så att det inget blir av. Det finns alltid något som kommer emellan, ursäkternas madame det är jag det. Men inte idag, idag gav jag fetman en fet känga det kändes jävligt bra. På vägen uppmärksammade jag grafitin på bilden ovan och dessa ord vad precis den uppmuntran jag behövde. Jag höll nämligen precis på att ge upp men efter att ha repeterat detta ett par gånger kämpade jag vidare i ca 2,5 km till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar