Dessvärre sitter vi tjejer hemma övergivna, ett klart vårtecken i vår familj då Ludde alltid inleder någon form av transliknande jobbmaraton såhär dags varje år. I shouldn't be hating on my hubby MEN de är bara så j-kla tråkigt att vara ensam hemma varje helg.
I fredag hängde vi på Kulturhuset med Olivia och Miranda, Felicia ville gärna måla as usual och hon förvåndade mig genom att rambla upp alla acryl-färger hon fick av den vänliga kvinnan som jobbade. Rött-blått-gult-grönt, alla rätt. Voilá! Chansning eller inte, je ne sais pas men rätt fick hon där iaf.
Just nu väntar jag på att världens vackraste ska vakna så att vi kan gå ut och leka. Hon totaldäckade efter en omgång av bus med stort B i vår säng. Hur roligt kan den här tittut, nu-kommer-jag-och-tar-dig-leken vara? Och varför blir hon så glad, nervös, extas och panikslagen på samma gång varje gång jag låtsas vara en hund som nosar på henne? Felis höga skrik/skratt är så svårtolkad. Älskar hon detta eller är hon bara väldigt rädd för mig?
Under tiden hon sovit har jag själv hållt på med de wallies jag köpte till vårt nymålade kök. Resultatet blev väldigt trevligt och fräscht. Jag var jättenervös att det skulle bli fel och tejpade upp alla delar med innan jag satte igång. Tack och lov för Luddes laserpass, den har verkligen underlättat. Köket känns nu mycket fräschare än vad den var förr med den högglans svarta väggen. Vi får ser hur länge detta nu varar innan vi tröttnar igen....
Hasta luego!!
