Måndagmorgon, lördagkväll, same thing, diferent day. Så är det när man är mammaledig. Alla dagar flyter in i en grå massa och jag känner varken lycka eller sorg över att veckan har börjat på nytt. Trött är jag alltid och att dricka champange efter en jobbig arbetsvecka kommer aldrig mer att ske. Idag är vädret är piss och jag skulle behöva en halvliter bodylotion för att återställa fuktbalansen i min hud. Att amma is a one big killer, förrutom torrheten så tappar jag så mycket hår att jag snart kan tillverka en alldeles egen Yorkshire Terrier av hårtussarna som ligger här och där och överallt i lägenheten.
Felicia var ovanligt pigg i natt, det märks att hon börjar må bättre. Thank you God! Nu är det bara jag som är RS smittad. Jag längtar ut, vill egentligen åka in till city och äta lunch med Malin men jag är alldeles för förkyld för att träffa någon. Malin har en tendens att sprida lite stjärnglans och mierda caramba över min vardag. Vi har ett härligt utbyte av varandra, hon får mig att garva och jag talar om för henne att hon är snygg. Det funkar alldeles perfekt!
Nu. Fixa det lilla hår jag har kvar, som för övrigt behöver klippas och färgas. Ska också försöka plocka undan lite snabbt medan Feli sover för att sedan bege mig ut i regnet på en powerwalk. Det ser ut som en tomte exploderat hemma hos oss, julpynt, leksaker och röda babykläder överallt. Tack L!
Den här veckan kommer jag att lägga in en högre växel när det gäller maten och träningen. Kulmagen har fått punka kan jag säga! Jiiipiiieee. Jag har insett att bananerna jag knapprar som halstabletter sabbar min diet. Bye bye bananer, you exist no more!
