Stå själv...

Någon har börjat stå själv korta stunder utan mammas och pappas stöd. Området under vårt matbord är för tillfället favoritstället. Där kan hon stå med hjälp av ett bordsben och inget annat. Är detta släktdrag kanske? Hennes mamma hamnade själv under bordet ganska ofta förr...

Sommartider hej hej, sommartider

Solbrillorna är nu köpta och Feli är kittad och klar för lite vårsol. Nu behöver alla bara använda sina elapparater och bilar lite mer och lite oftare så att växthuseffekten gör sitt med kalla Sverige! Kom igen gott folk...du ska inte tro det blir soooommaaaaaaaaar ifall inte nån sätter fart!

Angående Earth Hour...

Om en halvmiljon svenskar släckte hemma igår så undrar jag hur många bebisar som kommer att födas om ca 9 månader?

Lördagsmys...

Har haft en underbar morgon tillsammans med min lilla dotter även om vi var uppe med tuppen. Det är dagar som denna som får mig att minnas varför jag skaffade barn överhuvudtaget. Vi haft det supermysigt tillsammans hela morgonen. Feli har velat ta det lungt och har därför legat i min famn och bara tittat på mig i flera timmar. Hennes ba-ba skrik har ersatts med det gulliga och lågmälda aagooo ljudet igen. Heavenly! Det är som godis för mina öron. Hon har tuggat mycket på en liten sko vi fick i present på min babyshower och med jämna mellanrum har hon sträckt upp den mot mig så att jag också får en tugga eller två. Så otroligt generöst av dig Feli, inget stärker mor och dotter bandet mer som att tugga på en liten sko tillsammans. Vi har skrattat, myst, pussats och kramats och självklart har hon fått mig att fälla en-två tårar vid ett par tillfällen. There is no greater love. När jag försökte sätta henne ner vid ett par tillfällen har hon greppat tag i min t-shirt och borrat ner ansiktet mellan boobsen och kramat om min hals. Det är precis som om hon säger "nej mami, vi ska ju mysa nu". Så det är bara att ha henne i famnen och mysa. Snart kommer väl tiden då hon vägrar låta sig bäras och kramas om så det är bäst att passa på nu.

Idag ska vi besöka mormor lite snabbt, hon är så snäll och kommer och hämtar oss med sin bil eftersom jag inte vågar köra ensam med Feli. Min lilla dotter har för övrigt stans snyggaste mormor. På bilden läser Feli en bok tillsammans med henne på spanska såklart!

Fredagkväll...

Fredagkväll. Ni vet vad det betyder. Let's Dance Final. Jag hoppas att Laila vinner. Hon har verkligen gått in för att tävla, sedan så måste vi mammor måste hålla ihop helt enkelt. Magnus, den stora, vita jättegorillan är också bra, men inte lika bra som Laila.

Fredagen kom annars inte med så många överaskningar. Har shoppat klart på Cozy Vanilla nu när butiken stänger på söndag. Köpte med mig en snygg svart jacka från Rützou, ett vitt basiclinne från Hunkydory och lite annat smått och gott. Det är jättetråkigt att så många butiker stänger i Sjöstan. Men sådan är marknadsekonomin, endast de stora kedjorna överlever.

Vi äntligen fått hem våra tapeter, nu måste jag hitta en seriös målare som kan utföra jobbet. Vad det gäller det sociala planet så har vi hängt en stund med grannen och världens gladaste Charlie. Deras besök är alltid lika trevligt och uppskattat.

Nu tillbaks till soffan och Let's dance. L försöker få Feli att somna till chilensk barnmusik, att höra honom kämpa rytmerna och sina påhittade ord som låter spanska enligt honom är underbart. Önskar jag kunde sitta med i sovrummet med Feli vägrar somna om jag är med därinne.

Torsdagkväll...

Har nyss kommit hem från ett snabbt besök på NK. Grannen bjöd med på en event kväll där utemöbler och annat till trädgården stod till erbjudande. Till detta serverades goda snittar och härligt bubbel. Eftersom vi inte hittade något att shoppa åkte vi ganska snabbt hem igen där jag lyckades övertalade henne att ta en drink med mig på vår fashionabla kvarterskrog Square. Väl hemma inser jag att det är tur att man har grannar som orkar lyssna på ens dravel. Jag har ont i käkarna efter allt snack om mig, mitt och mina. Vad som hände med ett av mina nyårslöften, att bli en bättre lyssnare, kan jag inte riktigt svara för. Men trevligt var det, vi har druckit vår första Mojito för i år och den satt fint fint. Eftersom L och Feli klarar sig så bra på egen hand så kanske jag kan hinna med andra kvällsaktiviteter framöver. Sturecompaniet here I come!

Sleppless in Sjöstan....

*gäsp* Jag är trött men kan inte sova. Jag har varit klarvaken sedan kl 01.30 och vridit och vänt mig i sängen som en tjock säl. Till slut var jag tvungen att kliva upp, fick en sådan ångest av att bara ligga där och mantra sov sov sov sov nu för i helvete. Att alla mina sovtröjor numera är så mycket för korta och åker upp och korvar sig, stör nattsömnen och gör inte saken mycket bättre. Jag räknade får, hundar, elefanter och alla andra djur Noah räddade i sin förbaskade ark men icke! Men vet ni det värsta? Min lilla dotter sover och snackar som aldrig förr. Det är nästan så att jag vill väcka henne, jag antar att min trötthet kommer att slå in exakt när hon vaknar...dvs ca 06.00...

Nej..se det snöar...igen...

KOM IGEN! Vad f-n är detta? Pissiga j-vla snö!! Känns som om jag flyttat tillbaks till Norrland igen. Folktomma gator och en massa snö. Jag var på uruselt humör redan när vaknade, blev ännu argare när Felis filt blåste bort under vår dagliga promenad och nu detta snöoväder.

Jag yogar, tar långa promenader med min svindyra men ack så värdelösa vagn och försöker relaxa men  det går bara inte längre. Jag behöver SOL, VÄRME och enmassa sangria.  Jag har fått nog av vädret, bajsblöjor och sömnlösa nätter. Time to get back to work and become a human again. 

Årets deklaration...

Jag följde Fröken Anderssons uppmaning och loggade snabbt in på Skatteverkets hemsida. Hann vara glad åt min egna deklaration i exakt 10 sekunder tills det jag kollade på sambons deklaration och insåg att de slantar jag skulle få tillbaka inte ens skulle hinna landa på kontot förrän de oavkortat skulle få vända och återigen skickas tillbaka till Skatteverket.

Kan jag klaga? Jag har mycket god lust, jag hatar att så stor del av våra Skattemedel går långa och kostsamma omvägar genom Socialen, Försäkringskassan för att slutligen hamna hos Systembolaget eller Svenska Spels dagskassa, Robin Hood-samhällets baksida. Å andra sidan så betalade jag inte en spänn för alla besök på MVC eller på BB när Feli föddes. I USA t ex skulle detta ha gått på minst 200 000 dollar med tanke på alla komplikationer som uppstod på förlossningen. Ja Robin Hood-samhället, bra eller dåligt. Det är frågan?!

Ludde bygger barnrum...

Imorgon är det premiär för den reklamfilm L medverkade i förran våren för Byggmax. Reklamfilmerna kommer att sändas på TV3 och TV4 kanalerna. L bygger Felis barnrum och detta är självklart ett jätteroligt minne för oss. Tanke på att L har byggt rummet med sina egna händer är jättefin, att få visa detta för hela Sverige är desto roligare

Så Imorgon kl 19.30 är det premiär på TV4. TV3 kör reklamerna med jämna mellanrum. Jag hoppas att ni alla tittar på det!

L's replik "nästa byggprojekt är en egen walk in closet till mig, tjejen har redan fyllt den andra med sina skor tror jag" är så klockren. Hela inspelningen hittar ni på Byggmax hemsida. Följ länken!

http://www.byggmax.com/se-sv/Byggmax/Hela-Sverige-Bygger/Ludde-bygger-barnrum.aspx

Ta ta/Lily

Lördagkväll...

Feli sover. L är borta. Så skål på er allesammans! Baileys, en riktig 80-tals favorit. Mums.

Bilden...Felicia 7 månader

En aning mera hår, lite större tänder än sist och alltid lika söt. Bilden är tagen strax innan vi besökte kompisen Charlie och hans familj. Feli försökte charma in sig hos Charlies pappa som hon träffade för första gången. Hon tyckte han var väldigt intressant. Charlies mamma påpekade att det såg ut som Feli ville säga något och det stämmer. Ni kan inte förstå hur mycket jag längtar att få höra henne snacka, jag drömmer om att få höra hennes röst. Feli älskar verkligen folk och lutar sig alltid fram för att komma få nära och titta ordentligt. Lilla Busan, lilla sparven - vad skulle mitt liv vara utan dig? En enda stor bakfylla kanske? Love you so much toots.

Felicia 7 månader

Lilla sparven fyller 7 hela månader idag. Detta firades med ett kort och ganska onödigt möte på BVC där en mesig fluortant predikade om vikten av tandborstning. Paola gjorde en del tappra försök att se engagerad ut och ställde ett par artiga frågor, informationsmötet varade ändå inte längre än 10 - 15 minuter. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag verkligen är glad att dessa påtvinga mammagruppsträffar är över. Jag avskyr verkligen all form av tvång när det gäller socialt umgänge. Middagar med den ingifta släkten, mammagruppen på BVC är några typ exempel som ger mig kalla kårar any time of the day. Men nu är det äntligen över, inte en dag försent.

Sossen och Arga tanten var också på plats. De mobbade oss ganska kraftigt, vilket var ganska roligt faktiskt. Så typiskt oss kvinnor. Att det alltid ska bli två läger. Can't we all just please get a long? Nej, det går ju inte. De hyr faktiskt sina bostäder och vi andra, jag vi äger ju faktiskt våra.

Efter detta styrde vi barnvagnarna mot stan, NK, Svenskt Tenn och Sturegallerian fick sig ett besök men jag shoppade faktiskt inget. Det är konstiga vädret får mig att tappa lusten, man vet varken ut eller in. Blir det vår snart eller?

T som i torsdag..

Effektivare än effektivast har mottot varit idag. Har jobbat intensivt med min mans lilla firma idag, bankmötet fick mig att känna mig extra viktig. Sedan har jag även fått premiärköra vår nya bil till Sickla för att spendera en del av hans pengar. Alldeles strax ska jag styra kosan, inte hästen och nej inte kossan som jag annars brukar säga, mot Odenplan. Jag har nu hela 3 1/2 barnfria timmar med Fröken Andersson framför mig. It's gonna be great. Jag hinner bli både full och nykter på den här tiden.

Dagens shoppingkasse innehåller ett fotoalbum från Bookbinders design. Nu ska de cirka 2 000 bilder vi har tagit på Feli dokumenteras. Sedan passade jag på att köpa lite basplagg och smink på H&M. De har 10% discount. Lika bra att passa på inte sant?

Sova nästa hela natten...

Feli gör framsteg. Den intensiva träningen i att äta frukost-lunch-och kvällsmat har äntligen gett resultat. Igår kväll åt hon hela 4 msk gröt innan sängdags, detta är klart en klart förbättring jämfört med de tidigare 1-2 tsk jag tvingades att lura i henne.

I natt sov hon även i sin egen säng för första gången. Hon vaknade bara två gånger. KL 23 och kl 04. Vi skulle försöka att inte amma henne. Men samvetet och skuldkänslorna gjorde sig påminda så jag ammade henne. När detta var klart tog L henne och vaggade snabbt till sömns. Utan protester lades hon ner i sin egna säng. Notera utan protester. Att se honom få Feli att somna sådär snabbt gjorde mig lite förbannad. Själv får jag bära runt en skrikandes, gråtandes och helt spänd bebis i flera timmar innan jag ger upp och ammar henne tills hon hamnar i matkoma och somnar orolig och ledsen. När hennes pappa bär henne är det precis som om hon tänker "Ja, han har ju bara hår på bröstet så det är ingen idé att ens försöka tigga till sig lite tutte nu"

Livet är lite orättvisst ibland....att vara mamma betyder bara att man är en matstaion....

Tänkvärt....

Sol. Värme. Havet. Lugnet. L, jag och vår bebis. Bildern föreställer den fantastiska ön Barbados, där skulle vi kunna ha den perfekta familjesemestern. Jag föreställa mig Feli leka på den folktomma sandstranden. Precis under samma palm där jag själv satt och funderade vart livet vart på väg för några vintrar sedan. Då kunde jag bara fokusera på allt som fanns att se ute i världen. Allt jag ville uppleva och allt jag ville hinna med.

Idag ser mina prioriteringar annorlunda ut. Resor och nöjen kommer inte längre i första hand, något som jag ibland inte riktigt kan vara tillfreds med. Men så inträffar det saker som ställer vardagen på sin kant. Invanda vanor, tankar och beteendet kommer fram i ljuset och man får nya perspektiv som i bästa fall varar för stunden. Sedan är man tillbaks i det gamla. Jag önskar nu bara att jag och mina två käraste får behålla hälsan så att vi kan bli riktigt gamla tillsammans. Hälsa och välmående är sådant vi annars lätt tar för givet. Så nu när jag går till sängs kommer jag att tänka på allt jag har att vara tacksam över, min välskapta och friska dotter, min kärleksfulla man och den underbara tillvaro vi har tillsammans. Mina tankar kommer även att finnas hos Cecilia och hennes familj. Cecilia som jag aldrig kände men vars öde påverkade mig stark. Hon fick tyvärr uppleva det jag är mest rädd för i livet. Att inte finnas kvar för att få se sitt barn växa upp. Så krama om dem du älskar i natt, låt alla i din omgivning vetta hur mycket du älskar och håller av dem. För man vet tyvärr aldrig....

Melo-bajs-festival...

Nej fy fan. Nu kommer jag aldrig mer titta på detta igen. FY SKÄMS SVENSKA FOLKET! Gaphalsen. Hon som var utklädd till struts vann och detta kunde inte vara värre, hemskare och så jävla typiskt. La voix, la CACA, as I would call it.

Sorry Miss Af Ugglas, jag ringde och ringde men kom inte fram alla gånger jag ringde. Jävla Telia!!

Snälla, snälla, snälla

Yes jag erkänner. Jag är en svenne. Min äldsta kompis C kommer att bli så stolt. Efter att ha trackat och mobbat henne för hennes stora schlagerpassion ser nu även jag charmen i detta. Underbart, nästa år får jag säkert vara med på deras roliga melodifestivalfester. Jag hejjar på af Ugglas såklart. Och självklart tycker jag att Petra har gjort ett underbart jobb.

Nu ringa och rösta med jobbmobilen, jag kommer få be snälla snälla snälla ge mig tillbaka jobbet efter denna telefonräkning. Ciao!!

Fredagkväll och Let's Dance

Kollar på Let's Dance och gråter över vad deltagarna gör med salsan. Det finns inga ord som kan förklara hur illa det ser ut. Laila Bagge är i vanliga fall min favorit MEN hon var alldeles för nervös inför kvällens program, det syntes på långa vägar. Hon får dock plus då koreografin var svårt, jättesvårt faktiskt men tyvärr så hon fick aldrig in rätt takt eller känsla. Det den gamla skatan, muskelmannen och det rödhåriga skämtet gjorde på dansgolvet gav mig cancer i ögonen. Vart var rytmen? Vart var känslan? Danserna skrek salsaskola. No feeling. Framför allt så saknade jag MACHO idealet i salsan. Män ska inte se ut som maricones när de dansar. De ska styra, äga och förföra dansgolvet, sin partner och publiken. Morgan dra in magen och dansa INTE som en kvinna nästa gång snälla. Du har förstört salsan för evigt för mig!

Dagens pasta...

Anonym skrev en kommentar om tidigare inlägg "Socker är en drog" Och ja, jag vet inte vad jag ska svara på det inlägget. Självklart har personen i fråga rätt. Men jag tänker bara på att om jag ska kunna överleva 7 månaders sömnlöshet så tro på fan att jag börjar knarka. Så är det med det. Nothing more, nothing less. Om jag inte får sova så kan jag väl få snorta socker och koffein i alla fall? Eller?

Dagen får för övrigt ett bra betyg. Kanske det allra högsta ever. Kärleken övervinner allt. L lagade lunch till 4 av 6 mammor i vår hemmagjorda mammagrupp. Det blev en ganska enkel pasta med mozarella, pesto, parmaskinska och annat gott till. Det var jättetrevligt att ha dem här på besök men desto trevligare var att jag inte behövde lyfta ett finger för att ordna lunchen. Min kära man, honom skulle jag vilja klona och ge bort i present till mina singelkompisar ibland. Han klev upp tidigare än mig idag, åkte iväg och handlade, städade och plockade undan hemma och lagade maten som jag och mina mammor skulle käka. Årets karl det säger jag bara! Efter att mammorna lämnat bygget tog L och jag en promenerad till Cozy Vanilla där jag pekade ut en del lämpliga presenter till mig som han kan få välja mellan. Han får välja helt fritt bland dem, det tycker jag är väldigt schysst av mig. Ja, ni vet mycket vill ha mer. Aldrig är man nöjd. Efter det promenerade vi en stund till innan vi begav oss hem med ett hungrigt och kinkigt barn. Idag ska det sovas tidigt, L åker på ny resa imorgon och jag blir ensam med Feli i 5 dagar till. Det är jobbigt att vara ensam med ett litet barn så många dagar och nätter på rad, men när ens man behandlar en som L behandlar mig så kan jag direkt inte klaga.

Cykelhjälm medan jag kör?

Idag är jag glad. Vad konstigt det känns. Kan det bero på att jag smällde i mig en hel påse med gifflar till mellanmål tidigare idag? Om jag ska överleva den här dagen behövde jag mer än de vanliga 1/2 liters kopparna med koffein kände jag. Nu är jag glad, tjock och glad., som min syster brukar säga. Gladare blir jag av tanke att snart är det en annan som är tjockare. När jag tänker på det blir jag alldeles varm i kroppen. Jösses, vad glad jag är. Fasiken vad jag gillar socker. Socker är bra, socker gör mig glad.

Nu: Välja ut dagens outfit till Feli, sminka mig och premiärköra vår bil. Kan man ha cykelhjälm i bilen? Jag är grymt körrädd och nu när jag har Feli är jag också grymt rädd för att dö. För vad händer med min lilla dotter då? Vem ska curla och skydda henne då? Förresten, vad snyggt det skulle se ut....cykelhjälm i bilen hahaha nästan så att jag måste testa för att se folks reaktioner...

Ooh happy day

It's over. Mina tapet hunting days are so finnally over. For now at least. Inga fler diskussioner med L om färg, form och estetik, inga fler pärmar, inga fler barnvagnsturer uppför den där jäkla backen upp till Fredells. Jag har nu äntligen beställt tapeter! Jag är därmed ett litet steg närmare slutet på detta inredningsinferno. Jag kan inte förstå mig på folk som köper renoveringsobjekt och som klarar av att bo där samtidigt som de bygger och renoverar. Själv så har jag fullt upp med att välja rätt inredning och ändå är vår lägenhet helt nyproducerad.

Här kommer några snodda bilder på tapeterna. You like?

Vidare ser jag fram emot 4 timmars non-stop tv tittande ikväll. Rosing, desperata hemmafruar, Cristine och Samantha. Skulle jag lägga till en två-tre cosmopolitan på det så skulle jag verkligen få en helkväll. So long for now.

Lördagslyx...

Idag shoppade jag till mig själv för ovanlighetens skull. Det blev en väldigt enkel, vit tunika från Twist & Tango. Den kändes vårig och fräsch och det är precis vad jag behövde efter 2 dagars feberyra. Gotta love, love, love it - den är alldes mjuk, underbar och skön! L undrade självklart om det var ett nattlinne jag var på väg att handla. Dumb ass, ibland är det tur att jag älskar honom för min killer instinkt vill verkligen ta över i vissa lägen. Jag är dock ganska glad att hans tycke och smak inte påverkar mig. Om ni bara visste vilka saker han kunde komma med i present back in the days när vi bara var pojk- och flickvän. Har ni hört talas om väskan jag fick sommaren 2007? Den förtjänar ett alldeles eget blogginlägg ska jag ta och berätta...

För övrigt så sover familjen sedan länge så jag dricker ett glas vin och njuter av dagens inköp. Det känns otroligt lyxigt att få dricka ett glas rött iklädd i en vitt tunika utan att riskera att ett par snabba och ovanligt långa men ack så små armar kommer farandes och välter allt. Feli, min underbara Feli. You came and you changed my world. Lördagskvällarna förr spenderades onekligen någonstans på Stureplan, där fick samtliga plastic fantastic kort fick sig en rejäl omgång. Nu är livet väldigt annorlunda. Inte sämre, bara annorlunda.

Här ser ni en bild på vackraste Feli i sin sockersöta klännning från Danska tinekhome som jag köpte igår. Gotta love it even more. Jag längtar så fruktansvärt mycket efter våren och sommaren. Det kommer att bli underbart att se min lilla tjej leka med sina kompisar på innergården. Att klänningen i fråga är en Dry clean only gör väl inget.

Fredag

Idag. 6 månaders kontroll med Feli. Irritationsmoment hos läkaren. Jävla kärring. Huvudvärk. Ledset barn. Räddningen? Frukost med mammorna. Barnfri i exakt 48 minuter. Ångest. Hämtade tillbaks min dotter. Saknade henne enormt. Snabb shopping på Cozy Vanilla. Lindrade ångesten genom att shoppa en bedårande söt kläning till Feli. Mjölkstockning och feber. Snabb hemgång. Hämta ut den nya familjemedlemmen - vår bil Bobbie. Feber. Alvedon. Önskar jag kunde sova och inte vakna på åtminstone 5 timmar. Ibland blir dagarna bara bajs även om man har de bästa förutsättningarna för att ha det bäst. Vissa saker kan man helt enkelt inte styra över. Vi knuffas dit vi ska, allt pekar på att jag borde vila och sova ut men det är så otroligt mycket jag vill hinna med, hinna se, hinna uppleva. Balansengången är svår.

Nu - framstupa sidoläge på soffan och låta alvedonet göra sitt.

Still stuck in wallpaper hell....

Sitter här med två pärmar med diverse olika tapeter och blir tunnhårig bara att titta igenom dem. Jag behöver hjälp. L jobbade med Roomservice ett par säsonger men det gav tydligen inte förtur till att få delta i programmet. Damn it, jag skulle verkligen behöva profesionell hjälp just nu. Vill egentligen bara slänga ut allt som heter möbler & inredning, allt från soffa till tallrikar. Det känns som om allt vi har köpt på oss under åren är bara så fel fel fel. Vill bara börja om från början och backa tiden till den 16 april 2007, datumet då vi flyttade in, och göra som tjejen i 3G reklamen. Bara flytta in med min laptop, mitt trådlösa internet och köpa nytt.

Om livet ändå var en reklamfilm?! Vilken skulle du välja att leva i? Jag kan bara komma på sådana som jag skulle passa mig för, jag vill INTE vara någon av kvinnorna med diarré, munsår eller svamp i underlivet. Dom brudarna är det riktigt synd om. Hur jobbigt att det inte att förknippas med dessa besvär hela tiden. De kan ju inte direkt få mycket ragg på krogen. So hunny bunny, what do you do for a living, you look familier? Eeeh I'm the poor sucker with diarrhea on every fucking comercial break...

Ännu ett onödigt inlägg...

Mission: Undanplockning och dumpning av diverse föremål som inte längre nyttjas.

Åtgärd: Snabb utrensning av all gammal litteratur som bevittnar att jag faktiskt har haft ett liv utan barn. Kommer tyvärr inte att kunna bli av med all det som är barnrelaterat än på ett tag.

Tidsram: ASAP - helst before L kommer hem.

Conclussion: Varför har jag sparat så många gamla böcker från högskoletiden? Jag menar hur ofta tar man på nytt fram en novellsamling som den smyg-homosexuelle föreläsaren haft på litteraturlistan under rubriken obligatorisk läsning? Om jag då inte ansåg att det var intressant, givande, lärorikt eller kultiverande att läsa om en medelålders, not-really-out-of-the-closet-just-yet, man som besöker alldeles för unga prostituerade pojkar varpå han brutal slår ihjäl, ja rent av kallblodigt mördar en av dem med sin käpp, varför har jag då sparat denna novellsamling? Att skriva novellen i sig är illa nog, men att ha den som en obligatorisk del av kursen känns ännu värre? Ja ni läste rätt, vi var tvungna att läsa och diskutera detta under betydligt stor del av spanska fortsättningskursen...

Nu: Ta fram stora svarta plastsäcken och rensa...

Så nyfiken...

Kan det vara sant? Jag sitter som på nålar och väntar på ett mycket viktigt samtal. Jag har bitit av mig alla fingernaglar sedan det första mystiska meddelandet kom. Så nyfiken så jag håller på att dö!! Är det verkligen sant? Det här är förrvirrande, jag är överlycklig men vågar ändå inte hoppas för mycket utifall att. Man får för fan inte göra såhär mot mig, jag klarar inte av det!

Two down, three more to go...

Träning...

Tränade med bebis igår igen. Feli skötte sig jättefint. Hon låg ganska länge och bara tittade på när jag dunsade ner mina storlek 36 på stepbrädan.

5 minuter inpå uppvärmningen tyckte jag att redan jag hade gjort mitt. Jag hade då redan uppnått en alldeles lagom nivå på både flås, svett och puls. Men, mama didn't raise no quiter och jag måste föregå med gott exempel så jag kämpade vidare. När det mot slutet väl var dags att göra vad som kändes som tusentals armhävningar över bebisen var jag redo att spy över mitt eget barn. Feli garvade gott och mina pinsamma försök att få slimmade armar med väldefinierade muskler. Själv var jag ganska stressad över tanken med att jag med enkelhet hade kunnat krossa henne om jag inte pallade mig upp en sista gång. Inget av det ovannämda inträffade tack och lov, Feli och jag överlevde så imorgon kör vi igen. För som den kloka Fröken Andersson säger vem vill stå och skämmas i vassen på stranden i sommar?

Älskling, vi är med bil...

I kampen om vem som tar mest vuxenpoäng innan man dör så har L och jag tagit ytterligare ett språng...

Man är grymt vuxen och seriös om man ger upp en veckas semester till NYC för att familjen ska få åka i en sprillans ny bil *suck* Ja, ni fattar väl ganska snabbt att detta inte var mitt påhitt. Jag känner inte igen mig själv längre. Vart tog spontana-galna-älskar att sätta sprätt på alla pengar-Lily tagit vägen? Vad kommer näst? Cykla till jobbet iklädd i reflexväst och cykelhjälm också? Vart är livet på väg?

Ett plus i kanten är att L ska få betala för min Marcväska och min Nespressomaskin eftersom stackars jag inte får resa på ett tag nu. Visst är det synd om mig?