Sol. Värme. Havet. Lugnet. L, jag och vår bebis. Bildern föreställer den fantastiska ön Barbados, där skulle vi kunna ha den perfekta familjesemestern. Jag föreställa mig Feli leka på den folktomma sandstranden. Precis under samma palm där jag själv satt och funderade vart livet vart på väg för några vintrar sedan. Då kunde jag bara fokusera på allt som fanns att se ute i världen. Allt jag ville uppleva och allt jag ville hinna med.
Idag ser mina prioriteringar annorlunda ut. Resor och nöjen kommer inte längre i första hand, något som jag ibland inte riktigt kan vara tillfreds med. Men så inträffar det saker som ställer vardagen på sin kant. Invanda vanor, tankar och beteendet kommer fram i ljuset och man får nya perspektiv som i bästa fall varar för stunden. Sedan är man tillbaks i det gamla. Jag önskar nu bara att jag och mina två käraste får behålla hälsan så att vi kan bli riktigt gamla tillsammans. Hälsa och välmående är sådant vi annars lätt tar för givet. Så nu när jag går till sängs kommer jag att tänka på allt jag har att vara tacksam över, min välskapta och friska dotter, min kärleksfulla man och den underbara tillvaro vi har tillsammans. Mina tankar kommer även att finnas hos Cecilia och hennes familj. Cecilia som jag aldrig kände men vars öde påverkade mig stark. Hon fick tyvärr uppleva det jag är mest rädd för i livet. Att inte finnas kvar för att få se sitt barn växa upp. Så krama om dem du älskar i natt, låt alla i din omgivning vetta hur mycket du älskar och håller av dem. För man vet tyvärr aldrig....
Fint skrivet..
SvaraRadera