Träning...

Tränade med bebis igår igen. Feli skötte sig jättefint. Hon låg ganska länge och bara tittade på när jag dunsade ner mina storlek 36 på stepbrädan.

5 minuter inpå uppvärmningen tyckte jag att redan jag hade gjort mitt. Jag hade då redan uppnått en alldeles lagom nivå på både flås, svett och puls. Men, mama didn't raise no quiter och jag måste föregå med gott exempel så jag kämpade vidare. När det mot slutet väl var dags att göra vad som kändes som tusentals armhävningar över bebisen var jag redo att spy över mitt eget barn. Feli garvade gott och mina pinsamma försök att få slimmade armar med väldefinierade muskler. Själv var jag ganska stressad över tanken med att jag med enkelhet hade kunnat krossa henne om jag inte pallade mig upp en sista gång. Inget av det ovannämda inträffade tack och lov, Feli och jag överlevde så imorgon kör vi igen. För som den kloka Fröken Andersson säger vem vill stå och skämmas i vassen på stranden i sommar?