....minus 9 dagar. Mamma skäms Felicia, jag hann inte skriva in månadaskrönika i tid, inte heller hann jag fotografera dig den 20:e som vi brukar. But what the heck, du älskar ändå att stå bakom kamera och inte framför. För du min söta lilla dam, är ingen dum liten knatte, du förstår dig på de tekniska prylarna riktigt, riktigt bra. Inte bara slå av och på, utan slå på, rikta kameran ta en halv-bra bild och titta på den sen, det älskar du min söta.
En annan gullig sak som du plötsligt börjat med är att du nu sjunger. Än så länge är det bara BÄ BÄ VITA LAMM, VITA LAMM LAMM. Igår när vi hängde med våra fina tjejer Olivia & Miranda fick du för dig att underhålla med lite sång när Miranda när skrek. Detta var efter att du hade tystnat ner henne med ett sssccchhh såklart. Du smälte både mammas och Olivias hjärta, vi skrattade så mycket åt ala knasiga saker du har för dig. Felicia, du kan verkligen förmedla både känslor och tankar, det är så roligt för du är verkligen kommunikativ. Mamma kunde inte vara mer stolt över dig så duktig och söt som du är.
Du är verkligen en pratig liten sak, vi kan rambla upp vilka ord som helst och likt en liten papegoja härmar du oss. MEN rätt vad det är förvånar du oss med kommandon som vi inte alls förstått att du faktiskt förstår. "Vänd pappa, vänd pappa" kommer ofta ur din mun när pappa filmar dig, och detta beror såklart på att du vill ju se vad som filmas inte bli filmad. "Köpa korv" har du börjat säga när vi går på stan och passerar en korvgubbe, första gången gick mamma på det och köpte en till dig MEN nu undviker jag detta. Mamma tycker nämligen att det är så äckligt med korv och vill inte alls att du ska äta det, du å andra sida, kunde inte vara mer lik din pappa och självklart älskar du korv.
Vi har jätteroligt tillsammas du, jag och pappa. Lyckligast är du när vi är tillsammans alla tre, då ropar du ALLA och att alla ska ge varandra en familjekram eller sjunga låten som pappa lärt oss "Alla vi". Vi har också en liten dans till som går mest ut på att vi håller varandras händer och gungar lite från sida till sida. Du blir så överlycklig när vi är tillsammas. Mamma älskar också när vi tittar på Bolibompa tillsammans, då kan du krypa upp på mammas famn, lägga huvudet på mammas bröst och så säger du "mysigt". Mamma blir alltid så glad att tårarna sprutar. Och självklart när du ser att mamma är ledsen/rörd och gråter ja då måste du trösta, detta gör du genom att ropa mamma högtså pussar du och kramar mig. "Tack puss" säger du sen. Ååh vad jag älskar dig min kloka, omtänksamma lilla tjej.
Vidare så tränar du på dina hopp jättemycket, du intar ställning genom att böja på knäna och gör dig redo, du tar i allt vad du kan och säger "åååh hopp" men ändå lyfter du inte en enda cm från golvet fastän hela din lilla kropp tar i allt vad du kan. Barn på 20 månader ska inte kunna hoppa lilla vän, det är helt normalt, men det är bra att du tränar hjärtat.
Jag skulle kunna skriva i en oändlighet hjärtat, för du är bara så bäst, precis som alla barn är i sina mammors ögon. Felicia min lilla, stora Felicia. Tack för att du finns och gör oss så underbart lyckliga!
//Moms Lily
