Ungarna är fortfarande febriga, jag vet inte om jag ska prioritera plugget eller jobbet och jag har fortfarande 30 kg att loosa! Läget är oförändrat och jag längtar bort. Långt bort!! Närmare sagt till 2014 för då kommer Filippa vara 3 år, sova hela nätterna och inte ha blöja. Eftersom vi INTE ska ha fler barn så kommer Filippa inte att gå igenom denna helvetesperiod som Felicia går igenom just nu med sin svartsjuka.
Felicia vill så gärna vara med och gosa med sin syster och det brukar oftast gå bra förutom när vi säger till att det börjar gå överstyr. Då sätter hon igång och skriker så att Skrapans alla glasfönster går sönder. Förbannnade skitunge tänker jag 110 gånger om dagen känns det som. Sedan tänker jag på hur mycket saker och ting har förändrat för henne. Hur mycket JAG har ändrats och hur lite äkta uppmärksamhet jag ger henne. Barn är inte dumma och de märker lätt när engagemanget ligger på noll. Och med handen på hjärtat så kan jag inte direkt påstå att jag har lagt ned hela mitt hjärta och själ när jag är med henne.
Vad hände med mina planer på egen tid med Felicia....Åh Lily you're so full of bolini ibland. Mindre snack mer verkstad bruden. EN rejäl spark på min breda., platta rumpa är precis vad jag behöver för läget på hemamfronten är inte ok. Men hur tacklar man allt hemma om batterierna tagit sluten sedan länge?
