En jobbig natt....

Inatt vaknade jag av att hon skrek som aldrig förr. Något är fel, mitt barn skriker inte på det sättet i vanliga fall och mitt hjärta brister direkt. Hon är varm och jag märker att hon har ont. Hon blir inte gladare (eller friskare) av att jag gråter ner hela hennes huvud men det känns bättre. Nu gråter vi tillsammans i varje fall. Hon kanske fattar det och förlåter mig för att jag inte varit tillräckligt nogrann med att hålla henne varm...hennes pappa vet inte vem av oss han ska börja med att trösta.

Efter att ha kört det vanliga byta blöja-amma-trösta-konka runt i några timmar somnar hon helt uttamattad men snyftar och jämrar sig i sömnen. Om du bara snälla kunde prata med mig inatt och säga var du har ont så jag kan hjälpa dig snälla lilla du? Bara säga några ord, bara inatt så looovar jag äta något riktigt gott imorgon så att mjölken smakar mumsigt och sött precis som du gillar det ok? Inga ord kommer ut, bara en massa aj aj aj på bebianska. Mitt redan brustna hjärta pulveriseras. Jag har misslyckats i mitt tröstande och min lilla tjej fick gråta sig till sömns. Hon sover i korta stunder i min famn men vaknar och gallskriker så fort jag försöker lägga ner henne i vår säng. Efter många försök löser jag sovproblemet genom att själv somna sittandes i soffan med henne i famnen.

Imorse bar det av till akuten och jag kommer på att jag inte tecknat någon barnförsäkring ännu. Fuck efter det här kommer inget försäkringsbolag att ta i oss med tång ens gång tänker jag. Efter 6 timmar på barn- och ÖNH-akuten är diagnosen fortfarande diffus. Läkarna misstänker öroninflamation men är inte helt säkra och vill att vi ska avvakta och ge henne alvedon så länge. Jag blir arg, när Felicia blir arg brukar jag stoppa tutten i munnen på henne så blir hon lung. Nu är jag så arg att jag snart stoppar min egen tutten i munnen på mig själv för att inte skrika rakt ut. Menar de allvar?

Läkaren: Nej, hon verkar bara vara lite kinkig, det är normalt att så små barn inte vill sova på nätterna....
Jag: Min baby brukar inte skrika sådär, dessutom så sover hon natten igenom i vanliga fall. Något stämmer inte så ge mig alla droger ni har i huset för t.o.m. jag kan se att hon är sjuk. (Blir nog snart tvungen att dra upp historien om hur era narkosläkare snittade mig utan tillräcklig bedövning...motherfuckers...tänker jag...)
Läkaren: Hmmm, du verkar upprörd. Detta är normalt när ens barn mår dåligt. Har du sovit dåligt inatt, det är normalt att...
Jag: Driver du med mig? Tänker du skriva ut ett recept?
Läkaren: Alltså, det är inte bra att äta för mycket antibiotika...I normala fall går febern ner av sig själv. Så normalt sett brukar vi inte...
Jag: Du...min förlossning var skitjobbig, de snittade mig utan bedövning fattar du det? Är det också normalt? Jag kände ALLT, förstår du ALLT. Så ursäkta mig om jag inte litar Södersjukhusets läkarkompentens...
Läkaren: (idiot-tyst-stum-stirrar)
Lily: Hon väger 6,2 kilo. Är det en e-recept du skriver ut...??

Felicia sover i sin vagn nu, helt utmattad men nu feberfri. I love Kåvepening. Enda anledningen att jag fått med mig en kur med antibiotika är att jag är en elak bitch som snabbt visade ett stark avsky för ordet normal. Ordet nooormaaaaal används för övrigt alldeles för ofta inom svensk sjukvård. Varför är det så normalt att alla knapprar alvedon i tid och otid men ändå är "friska" och "normala"? Kan vi inte importera fler utlänska läkare som inte känner till Alvedon? Helst läkare som kommer från något land där ordet normal inte existerar. Några tips någon?