.....ringer telefonen och jag ser att det är dagis. Mitt hjärta stannade 1-2 sek, pulsen steg och mitt huvud började genast dunka i takt med den. Nu har det hänt, nu har fettot bitit sönder min söta Felicia var min första tanke, och jag åldrades genast 150 år eller så typ.
Felicia sov och mådde bra fick jag höra, och nej ingen hade bitit henne. Varför trodde jag det?undrade dem. Ja du, kära förskolepedagog en av ungarna i gruppen brevid är ju kanibal, hon äter ju på de andra barnen var och varanan dag. Felicia hade "bara" diarré fick jag höra och nu ville inte personalen byta på henne längre, vi var tvugna att ta hand om vårt eget skit m.a.o. Konstigt nog jag blev genast pålite bättre humör, "bara diarré" låter som godis för öronen i ett sådant sammanhang. Ingen kannibal som varit framme, thank you Lord. Thank you! Bara en alldeles underbar diarré.
Eftersom detta är andra vecka Felicia är rutten i kistan måste vi nu uppsöka läkare....och så kommer nästa huvudvärk. Tänk om hon har fått mask? Är det förklaringen till de otroliga mängder mat hon numera trycker i sig? Och vad väljer man om man nu får välja? Att bli uppäten av en kannibal på dagis eller att bli uppäten från insidan av en parasit? Det är tur att det är Felicia och inte jag som behöver välja....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar