En jobbig natt....

Inatt vaknade jag av att hon skrek som aldrig förr. Något är fel, mitt barn skriker inte på det sättet i vanliga fall och mitt hjärta brister direkt. Hon är varm och jag märker att hon har ont. Hon blir inte gladare (eller friskare) av att jag gråter ner hela hennes huvud men det känns bättre. Nu gråter vi tillsammans i varje fall. Hon kanske fattar det och förlåter mig för att jag inte varit tillräckligt nogrann med att hålla henne varm...hennes pappa vet inte vem av oss han ska börja med att trösta.

Efter att ha kört det vanliga byta blöja-amma-trösta-konka runt i några timmar somnar hon helt uttamattad men snyftar och jämrar sig i sömnen. Om du bara snälla kunde prata med mig inatt och säga var du har ont så jag kan hjälpa dig snälla lilla du? Bara säga några ord, bara inatt så looovar jag äta något riktigt gott imorgon så att mjölken smakar mumsigt och sött precis som du gillar det ok? Inga ord kommer ut, bara en massa aj aj aj på bebianska. Mitt redan brustna hjärta pulveriseras. Jag har misslyckats i mitt tröstande och min lilla tjej fick gråta sig till sömns. Hon sover i korta stunder i min famn men vaknar och gallskriker så fort jag försöker lägga ner henne i vår säng. Efter många försök löser jag sovproblemet genom att själv somna sittandes i soffan med henne i famnen.

Imorse bar det av till akuten och jag kommer på att jag inte tecknat någon barnförsäkring ännu. Fuck efter det här kommer inget försäkringsbolag att ta i oss med tång ens gång tänker jag. Efter 6 timmar på barn- och ÖNH-akuten är diagnosen fortfarande diffus. Läkarna misstänker öroninflamation men är inte helt säkra och vill att vi ska avvakta och ge henne alvedon så länge. Jag blir arg, när Felicia blir arg brukar jag stoppa tutten i munnen på henne så blir hon lung. Nu är jag så arg att jag snart stoppar min egen tutten i munnen på mig själv för att inte skrika rakt ut. Menar de allvar?

Läkaren: Nej, hon verkar bara vara lite kinkig, det är normalt att så små barn inte vill sova på nätterna....
Jag: Min baby brukar inte skrika sådär, dessutom så sover hon natten igenom i vanliga fall. Något stämmer inte så ge mig alla droger ni har i huset för t.o.m. jag kan se att hon är sjuk. (Blir nog snart tvungen att dra upp historien om hur era narkosläkare snittade mig utan tillräcklig bedövning...motherfuckers...tänker jag...)
Läkaren: Hmmm, du verkar upprörd. Detta är normalt när ens barn mår dåligt. Har du sovit dåligt inatt, det är normalt att...
Jag: Driver du med mig? Tänker du skriva ut ett recept?
Läkaren: Alltså, det är inte bra att äta för mycket antibiotika...I normala fall går febern ner av sig själv. Så normalt sett brukar vi inte...
Jag: Du...min förlossning var skitjobbig, de snittade mig utan bedövning fattar du det? Är det också normalt? Jag kände ALLT, förstår du ALLT. Så ursäkta mig om jag inte litar Södersjukhusets läkarkompentens...
Läkaren: (idiot-tyst-stum-stirrar)
Lily: Hon väger 6,2 kilo. Är det en e-recept du skriver ut...??

Felicia sover i sin vagn nu, helt utmattad men nu feberfri. I love Kåvepening. Enda anledningen att jag fått med mig en kur med antibiotika är att jag är en elak bitch som snabbt visade ett stark avsky för ordet normal. Ordet nooormaaaaal används för övrigt alldeles för ofta inom svensk sjukvård. Varför är det så normalt att alla knapprar alvedon i tid och otid men ändå är "friska" och "normala"? Kan vi inte importera fler utlänska läkare som inte känner till Alvedon? Helst läkare som kommer från något land där ordet normal inte existerar. Några tips någon?

Man ska unna sig saker...

...som laxeringsmedel och ett 2-pack svarta strumpbyxor. Ja, detta är vad jag hann shoppa idag.

Dom tre musketörerna åkte in till city för att hämta förlovningsringarna och för att shoppa. Planen var att senare byta ringar över ett glas champange och kanske skulle vi till och med hinna äta något gott och dyrt på något trendigt ställe?

Efter x-antal amningar och två blöjbyten på stan gav vi upp. Ingen shopping, ingen champange och därav ingen ring på mitt finger. Vi kom på att vi numera är småbarnsföräldrar och att fredagar tillhör after work folket och inte after bajs folket.

Väl hemma sitter jag med en påse från Apoteket innehållandes en kräm mot blöjeksem och något så sexigt som laxeringsmedel. Amningen är inte bara förödande mot bröstvårtor utan även mot tjocktarmens funktion. Nackdelarna med amning är inget man blir informerad om på MVC där amningsnazisterna propagerar för amningens alla fördelar, utan detta får man själv komma på när man sitter där och försöker pressa ut något som känns som en hel jävla soffgrupp!

Det är fredag, grannen har fest och jag ska snart pumpa lite mjölk. Imorgon kommer Felicia att väcka mig klockan 05.30 med sitt underbara tandlösa leende. Hon kommer sedan ligga och jollra, skratta och le fram till klockan 07 och sedan somnat om medan jag ligger klarvaken och väntar på att hon ska vakna igen. Om inte jag fick dessa tandlösa leende varje morgon så skulle jag tycka att mitt liv var ganska tråkigt just nu...så tack Felicia för att du ger mig något så underbart och kraftfullt som dina leeden. För nog är dessa så mycket bättre än champange och shopping tillsammans!

Kärt barn har många namn...

L och jag diskuterade babynamn under hela graviditeten för att till slut enas om att Felicia skulle vara ett passande namn på vår lilla tjej. Felicia kändes rätt eftersom det var "fint" och "gulligt". Namnet fungerar både på spanska och svenska vilket var super-ultra-hyper viktigt. No real latina kan heta Inga eller Gunn-Britt liksom. Andra tilltänkta namn var Amélie, Nellie och Stella men Felicia var sötast enligt L. Själv tyckte jag att det passade eftersom det spanska ordet Felicidad betyder lycka på svenska och hon är verkligen my true joy and happiness...


Idag kallas Felicia allt annat än det namn vi registrerat hos Skatteverket. Lilla Grodan, Puppi, Feli, Loppis Poppis, Pitti pitti, Lilla Miss J, Topochico, Juanita, Fellan är bara några få exempel...historierna bakom dessa nicks är ett helt annat kapitel...


Detta får mig att undra varför blivande föräldrar (present company included) lägger ner så mycket tid på att hitta "rätt" babynamn? Ungen kommer ändå inte att kallas det man döper den till. Så varför? Sedan kommer jag på att när jag gick i skolan var ens namn verkligen viktigt och avgörande för ens sociala exitens. Alla coola kids hade ett coolt och annorlunda namn som också stavades på sitt alldeles speciella sätt. Skolans sötaste tjejer hade söta och fina namn. Som tjej är namnet alltså avgörande för hur ens utseende kommer att utvecklas. Bebis + Fint namn = Söt tjej, gener väger inte tungt med andra ord. Min bästa kompis hette Madeleine (fint namn) och alla killar tyckte sååå mycket om "Madde". Madde var inte bara sötast i klassen, hon den populäraste tjejen också. Slutsatsen är därmed att om du heter något beiget så kan du inte riktigt nå samma coola status & populäritet som kidsen med coola namn. Blivande föräldrar måste engagera sig inne i det sista redan innan bebisen är född annars riskerar ungen att frysas ut och göras narr av livet ut. Eller har ni inte tänkt på att alla stackars mobboffer ofta heter något vansinnigt tråkigt och töntigt och att detta oftast början på deras mobboffer karriär? Vem vill utsätta sitt ofödda barn för detta? Och hur ofta minns man en Gunilla före en Madeleine till exempel? Tyvärr måste jag erkänna att någonstans var namnet Felicia lagomt trendigt vilket avgjorde hela välja-rätt-babynamn karusellen. En Felicia kan inte bli något annat än söt och cool, right?!


Den 23 Nov 2008 kommer hon att döpas iaf. Hennes namn blir då officiell inför alla, därav Gud inkluderad! För vem vill stå vid pärleporten och skämmas över sitt namn? (Undrar om Gud garvar åt de med fula namn eller om han visar medlidande efter ett helt livs lidande?) Hoppas Gud inte får för sig att ge henne ytterligare ett nickname i alla fall.