Äta själv....

Det är lite jobbigt när ens 5 månaders ska envisas med att äta själv. Feli har varit ganska tidig med det mesta men det är lite jobbigt att hon redan nu ska hamna i kan-själv-annars-skriker-jag stadiet. Snart står hon väl över spisen och dikterar vad som skall lagas och inte antar jag.

Varning - Banangröt i näsan kan orsaka raseriutbrott.

Försäkringskassan...

Ännu en dag och föräldrapenningen har inte kommit. Tack försäkringskassan ni gör ett så underbart jobb! När jag ringer in och kollar vad som händer så får jag svaret att "det är på gång". Undrar om banken nöjer sig med det svaret när alla räkningar jag har på autogiro och bolånebetalningarna inte går igenom. Snyggt försäkringskassan. Mitt förslag är att börja ta tid på kaffepauserna....

Vill ha...

Har bestämt mig för att vi ska åka till min favoritstad New York. L vet självklart inte om det ännu men min plan är att hitta flyg+hotell innan jag talar om för honom hur mycket det kommer att kosta oss (läs: han).

Jag har inte varit i New York på två år nu och det känns verkligen som om det är dags att åka igen. Gone are the days då man vistades in the big apple två gånger per år. Jag spanar redan nu in vad jag ska unna mig själv. Kolla in bilderna nedan....

Mama didn't raise no quitter...

...så nu fortsätter GI hysterin som jag så smart (NOT) satte igång i decembermånad. December is also known as chokladens högtid så att förändra mina matvanor just då var inte så smart! Trots detta lyckades jag få 4,7 kg att försvinna på EN månad. Nu kommer jag i mina gamla jeans igen tjoohooo men det finns lite på magen kvar att jobba bort. Nu gäller det att satsa extra hårt om det ska bli någon beach 2009. Mama didn't raise no quitter, imorgon blir det premiär på gymmet då L äntligen är hemma. This means no baby, no excuses!

Ingen kul upplevelse...

Min dotter satte i halsen för första gången idag. Ingen kul upplevelse. Det värsta jag varit med om faktiskt. Feli stelnade till, blev rödare och rödare i ansiktet medan hon såg helt förvånad på mig. Jag försökte få upp henne ur hennes förbannade sittstol men fuck vad svårt det var. Jag fick sån panik. Slet och drog i henne, medan jag dunkade henne i ryggen med all kraft jag hade. Hon lyckades till slut kräkas upp den jävla blåbärspurén. Nu sover hon, helt utmattad den här upplevelsen. Själv är svettig, darrig, gråtfärdig och livrädd. Jag får amma henne ett tag till, jag vägrar vara med om detta igen. Nu ska jag gå och lägga mig brevid min dotter. Vilken skitdag det har varit idag.

Mammaledig a la Lily....

Osborne & Little, Sandberg, Jocelyn Smith eller Boråstapeter? I'm in bloody wall-paper hell! När man är mamma"ledig" så ska man tydligen vara hinna inreda och eftersom jag för tillfället inte har någon egen vilja så följer jag trenden.

Jag har aldrig varit en sån som bara följer strömmen...förrän nu antar jag. ALLA dessa mamma-måsten är förena de med så mycket skuldkänslor och så mycket ifrågasättande från alla håll och kanter. Det gäller att göra som alla andra har jag insett annars får man svara på så mycket frågot eller höra så mycket ovälkomna kommentarer. Ammar du fortfarande? Se till att sluta amma i tid! (för ja, vissa anser att vi ammar barnen endast för vår skull tydligen) Va? Inga hemlagade smakportioner, stackars liten!? Går du på babysim, mammagrupp, mammagympa, babyrytmik, barnvagnspromenader, öppna förskolan, bla bla bla...listan skulle kunna bli oändlig. Jag har aldrig haft så många krav och måste på mig i hela mitt liv. Följer man inte lattemorsans oskrivna regelbok, ja då är man en dålig mamma helt enkelt. Who the fuck created all these rules? Och på detta så ska du helst vara smalare EFTER födseln än du var innan för tro mig INGEN kommenterar din kropp mer öppet än just under graviditeten och tiden efter förlossningen...*suck*

Själv längtar jag så mycket tills det att min dotter kan sitta själv och läsa böcker medan vi båda lyssnar på en soulig skiva tillsammans. Jag ser framför mig hur Feli kikar i sina böcker i lugn och ro, med jämna mellanrum tittar hon upp för att se om jag är kvar i rummet eller för att visa mig någon rolig bild. Själv läser jag en trevlig tidning, inget om inredning eller kändis-skvaller-blogg blaska utan gärna ett resemagasin, jag dricker ett glas vin och planerar vår nästa familjesemeter till något varmt och soligt land....det är mammaledighet enlig mig....

Till Daniel & Daniela...

Släng dig i väggen Hugh Heffner, there is a new pimp in town! Som tack för de fina julklapparna ville jag ta några fina bilder på Felicia och skicka till mina kära vänner D & D som försett henne med så fina gåvor. Tyvärr så var modellen i fråga inte riktigt med på noterna...jag låter bilderna tala för sig själva.

Gomorron Måndag...

Vaknade av att Feli hade kissat ner hela sängen och mig. Morgontrött som hon är fortsatte hon att sova medan pölen under henne bara växte. När jag snabbt plockade upp henne från sängen vaknade hon och stirrade riktigt argt på mig. Kan föreställa mig att hon tänkte "faan, varför väcker du mig när jag sov så skönt". Efter några snabba slängpussar i luften log hon stort igen. Min söta, lilla tjej det är så lätt att få dig att le. Att skaffa barn är ger värsta självförtroendekicken, den kärlek och glädje som lyser ur ögonen på Felicia kan inte förklaras med ord. Jag fylls med en sån barnslig glädje varje gång hon ler mot mig.

Dagens räddning - Min underbaraste L gjorde i ordning frulle till mig innan han satte sig i bilen för att köra ner till Skåne för ännu en inspelning av Grannfejden. Vilken tid kan han ha gjort detta. Kl 05? Han lämnade en lapp med orden "Gomorron älskling, det finns te i termosen och två kokta ägg i kylen". Tack gubben, jag vet att du få skuldkänslor varje gång du reser bort. Teét värmer, äggen var perfekta och desto bättre smakar småkakorna du gömt högt upp i skåpet där du tror att mitt korta nylle inte når. Du är bäst L-lito.

Idag ska jag ta med Feli till biblioteket. Bibblan är en klart underskattad vardagsysselsättning har jag insett. Gratis läsning och en massa kunskap OCH (nu kommer det bästa) man måste vara tyst på biblioteket dvs INGA skrikiga, snoriga, höga-på-socker-ungar! Underbart, jag kommer med all rätt kunna be andra mesiga morsor att hålla koll på sina ungar. Jag kommer till och med kunna säga håll käften till ungarna när deras föräldrar inte ser eller hör på. Underbara bibliotek, tack för att du finns!

Söndagsmys

Idag har Feli och jag haft södagsmys på egen hand då L jobbar med ett nytt tv-program som ska handla om livet på Arlanda flygplats.

Vi har fikat, shoppat och gått lång promenad. Feli har varit på strålande humör, hon lyckades till och med charma till sig en gratisbulle till mig då tjejerna som jobbade på cafeét där vi fikade tyckte hon var ursöt och SNÄLL. Feli varken gråter eller gnäller när vi är ute. Hon älskar att ha nya saker att titta på och är alltid så glad och nöjd när jag tar ut henne. Hon tycker till och med att det är roligt att gå i butiker. HA! I couldn't be more proud of you babygirl!

Shoppingen bestod i ett besök på Lindex för att kolla om det hade kommit in några vårnyheter och jag lyckades självklart shoppa mer än jag faktiskt borde. I just love, love, love Lindex och deras kläder för barn. De har så många söta klänningar som ändå ser tuffa & coola ut. Jag är själv en girly-girl men vill för den sakens skull inte ha min dotter i rosa precis hela tiden.

Anyways, här ser ni en söndagsfin Felicia i en söt, liten tantklänning från Lindex. Hon har fått den här i julklapp av L's faster som vi faktisk aldrig har träffat. Jag fotade Feli i den idag för att skicka ett tackkort. Nya bilder med de nya plaggen kommer imorgon. Förresten, visst har hon blivit duktig på att sitta själv?

Fortfarande lördag, fortfarande sjuk...

Fortfarande sjuk. Mestadels i huvudet. Det trycker på från alla håll och kanter. Jag har inte haft den här formen av huvudvärk sedan jag var gravid i v 18. Då hamnade jag på sjukhuset i 4 dagar eftersom de trodde att jag hade (1) Lunginflamation tillsammans med (2) Graviditetsdiabetes och detta TILLSAMMANS med (3) en Hjärnpropp. Talk about a diagnosis from hell! Jag kan erkänna att jag var rädd då. Inte rädd för min egen skull men jäkligt rädd för min då ofödda dotters skull. Om det skulle hända mig något så kan INGEN ta hand och älska henne som jag, inte ens hennes annars så underbara pappa. This is one of the down sides med att skaffa barn. Man kan inte längre bara tänka på sig själv, inte ens när man är sjuk.

Efter x-antal blodförtunnande sprutor, ett head-scan och många, många, många besök av neurologen visade det sig bara vara arbetsrelaterad stress. Jag fick vara hemma i 3 veckor från jobbet för att vila upp mig, gå till en sjukgymnast och för att sluta knarka smärtstillande tabletter. Men jag satt hemma i 3 veckor och oroade mig över mitt betydelselösa jobb. För utan den så var jag faktiskt ingenting trodde jag. Jag gjorde samma sak från BB, satt och ringde runt och styrde upp jobbgrejjer som ingen bryr sig om ändå. Än idag sitter jag och oroar mig eftersom det känns som om jag inte kommer ha något att komma tillbaks till. Jag kan inte njuta av min mammaledighet eftersom jag känner mig stressad över att min karriär inte tog fart så som jag önskade.

Så jag sitter här nu och spanar in arbetsmarknaden. Den här gången är det JAG som bestämmer, jag tänker ta saken i egna händer och be min gamla arbetsgivare att kyssa mig därbak. Än så länge så finns inte mycket som lockar mig, jag har nog blivit mer kräsen som mamma. Jobbet ska passa mig och min nya livstil, inte tvärtom. The days då jag kysste min arbetsgivarens culo är över. Jag kommer faktiskt ha en baby att hämta på förskolan. Mina kl 22-jag-måste-bara-svara-på-ett-sista-mail-älskling dagar är över! Nu, dax att ta fram min gamla CV och finslipa. För det är sånt man gör en lördag eftermiddag när man har en lugn stund över. Man fixar sin CV....

Sjuk

Huvudet är tungt och kroppen värker, vill egentligen bara ligga och sova idag men jag har en liten dotter att ta hand om. Inser nu att jag aldrig mer kommer kunna vara sjuk igen! Det är bara att kliva upp och proppa kroppen full med Alvedon. Feli är på strålande humör, hon är så otroligt snäll och hon verkar fatta att jag inte mår helt ok idag. Hon ligger mest bara och tittar på mig och ler så fort vi får ögonkontakt. Hon gör några försök till att busa och leka men jag är alldeles för sjuk. Min lilla sötnos, jag är så svag i kroppen att jag orkar inte ens lyfta upp dig idag. Hon väger trots allt närmare 10 kg nu och det känns kan jag lova! L, som håller på och snyggar till vårt kök får ta hand om henne idag MEN Feli är så mammig. Så fort han håller i henne vill hon bara tillbaks till mig. Snacka om att boosta upp mitt självförtroende. Thanx babylove! Nu ligger vi nedbäddade i soffan, snart kommer L med frukost. Tur att han råkar vara hemma idag, imorgon ska han iväg på jobb igen och då får vi klara oss själva Feli, jag och mina basilusker...*suck*

Lemar...

De som gillar artister som Maxwell, John Legend m.fl kommer definitivt att älska brittiska Lemar. Kunde tyvärr inte bädda in någon video med honom MEN om ni gillar Soul & R'n B så ska ni ta och lyssna på den här snyggingen. Själv sitter jag och diggar trallvänliga 50/50 och If she Knew med Felicia. Me like!

Facebook

Facebook känns jättejobbigt just nu. Jag funderar att på allvar plocka bort en sisådär 98% av alla mina bekantskaper från facebook. Var är meningen med alla dessa "vänner" när man ändå inte är vänner? Jag kanske definerar vänskap på ett töntigt sätt men en vän för mig är någon man kan räkna med, någon som finns där för en och framför allt någon man gillar. Om jag ska vara ärlig så finns det många jag verkligen inte gillar, tycker om eller bryr mig om där. Högen med "vänner" som jag lagt till av ren plikt bara växer. So what to do? Borde ta mig i kragen och bara deleta, trots att de får faktiskt reda på det. Synd att jag inte vågar stå för det jag verkligen tycker och tänker i det här. Så nördigt av mig. I-lands problem *suck* vilken supertönt jag är idag...

Oj...

Vad fel det kan bli ibland. Har det hänt er att ni gått runt på stan i flera timmar och undrar varför folk kollar så mycket på en och ler? När man sen kommer hem så inser man att klänningen har fastnat i jackan DÄRBAK och att man gått runt och visat arslet för ALLA hela dagen? Näh, jag trodde väl det...det har inte hänt mig heller nej....

Note to self: Visa dig INTE i City på minst två-tre veckor...

Morgontv och babyrytmik

Ligger i sängen och kollar på nyheterna på TV4. Mycket Obama och världsekonomin, lite om kriget i Gaza och så vädret, föga glädjande nyheter med andra ord. Jag vaknade på bra humör, nu känner jag mig nästintill deprimerad. Tack och lov att jag har Feli bredvid mig, hon snusar sött och pruttar högt och jag är tvungen att gå ut ur rummet flera gånger för att skratta. Hur kan någon som är så liten producera så höga ljud?

Idag ska vi hänga med grannarna Angelica och hennes lilla Charlie en stund. Jag gillar verkligen Angelica, hon är så arg, ärlig och därmed rolig. En av de första sakerna hon sa till mig var "Roligt att vi kommer överens, de flesta brukar ju inte gilla mig eftersom ja, jag kan vara en riktig ragata". I knew there and then that we were goin to be a match made in heaven. Efter det måste jag ringa the frenchies och kolla om de vill komma över på lite after-noon tee. Ska även göra ett försök att övertala mama-french att följa med på babyrytmik. Om jag känner henne rätt så kommer hon att asgarva mig rakt upp i nyllet. Jag kan inte gå dit själv, bara tanken på högljuda, snoriga ungar och deras alltför mesiga föräldrar gör mig galen. Jag måste ha en allierad som kan sitta och hata alla andra lika mycket som jag gör. Mycket ska man göra för sina barn. Feli älskar verkligen när man sjunger för henne så jag måste bara ta med henne på babyrytmik. Det spelar ingen roll att jag får nervösa utslag över hela kroppen när jag tänker på att jag måste umgås med andra föräldrar och deras fula, skrikiga ungar i 50 minuter. Snyft!

Felicia 5 månader idag...

Samma dag som Barack Obama tillträder som USA's första afro-amerikanska president så fyller Felicia hela 5 månader. Historiskt! Med tanke på rådande finanskris, på kriget mellan Israel & Palestina och på de ständiga miljöhoten så borde jag kanske skriva något av seriösare slag men i min värld finns det vara en huvudperson och det är min dotter. Det enda jag hoppas är att hon växer upp i en mindre fördomsfull värld, där gemene man inte höjer på ögonbrynen och ser förvånad ut när en person av afrikansk bakgrund blir president i världens mäktigaste land. With that said så övergår jag till min rosa bubbla och beundrar min dotter...

Bilden ovan är tagen för 5 månader sedan. Felicia var nyfödd, två dagar gammal och jag var överlycklig, nervös, trött och framför allt stolt. Idag är jag lika lycklig, lika nervös, ännu mer trött men stoltare än jag någonsin varit. Inget är större och viktigare i mitt liv.

Jag är så tacksam och glad att få se den här lilla människan varje gång jag vaknar. Hon gör mig så lycklig, så hel, så orolig men ändå så underbart harmonisk.

Snygga familjen...

Det finaste med vår lilla familj är att vi älskar att lattja och ha skoj. Jag är så tacksam att L och jag båda har barnasinnet kvar. Jag hoppas att Feli kommer att uppskatta det en dag, fram till dess hoppas jag kunna få henne att skratta varje dag. Det är mitt löfte till dig Feli. Vi ska alltid kunna skratta tillsammans och åt & med varandra. Varsågod här bjuder vi på något ni andra kan skratta till! Visst är vi snygga i vår familj?

No need to RSVP...

Fick idag en underlig inbjudan till en julgransplundring. Snälla, är julen typ inte över så fort man slitit upp pappret på alla de klappar man typ inte vill ha? "Ni är bjudna - även om ni inte vill komma" stod det på kortet. Med de orden har värdinnan för tillställning redan RSVP:at åt oss. Snacka om att sätta tonen. Men schysst, nu slipper jag hitta på att vi ligger för döden hemma eller något. Trots detta undrar jag ändå om hon förväntar dig ett svar eftersom hon redan räknat med att vi inte kommer? Hennes negativa inställning blir en självuppfyllande profetia för vem sjunker så lågt att de faktiskt skulle gå när man skickat en sån inbjudan? Jag slänger snabbt inbjudan i soporna där det hör hemma...

Vi kan duscha i vårt eget kök....

Feli och jag har nyss fått världens dusch mitt i vårt kök! Jag står med en vattenkran i handen och svär över JM och deras polska arbetskraft. FAN! Kändes som en scen tagen ur Kalle Anka, stackars Feli blev livrädd efter att ha blivit totalt nedsprutad av iskallt vatten. Har jag verkligen skuldsatt mig för det här? Jäkla fuskbygge!

Har annars haft en trevlig dag, fikat with the frenchies, hämtat roliga paket på posten, promenerat lite i kylan med min snälla, söta dotter. Har även kunnat städa och plocka undan nu när L kommer hem efter att ha varit borta i vad som känts som en evighet (5 dagar). Allt har känts bra så bra med andra ord.

Får ringa JM's felanmälan imorgon igen. Jouren ville att jag skulle hosta upp 2000 kr för att få kranen åtgärdad idag? Och detta trots att det är helt nybyggt? Skönt, imorgon får jag ta ut lite frustration på någon stackars kundtjänstmedarbetare...

Felicia, stor lycka....

Ooh happy day! Felicia har namnsdag idag! Detta celebrerades med en första barnvagnspromenad i sittdelen tillsammans med våra goda vänner "the frenchies". Den söta liggkorgen är borta och officiellt sätt så är min lilla tjej inte längre en spädis...

Tiden går så snabbt, om mindre än en vecka så blir hon 5 månader. Att se henne utvecklas är så spännande men samtidigt så skrämmande. Längtar så efter att för höra hennes första ord, se henne ta sina första steg men samtigt är jag livrädd för hennes första dag på dagis och allt annat som gör henne till en "stor" tjej. Felicia, Felicia min underbara Felicia. Jag kommer aldrig förlåta dig för att du växer så snabbt. Te amo pepita!

Mammalivets 10 största chocker....

När jag var gravid levde jag i en rosa bubbla. Jag inser nu att jag faktiskt inte hade en jävla aning om vad som väntade mig. Jag trodde på allvar att Feli skulle sitta lungt i sin lilla vagn medan jag drack rosa paraplydrinkar med min underbara L.

Här är min Top 10 lista mina de 10 största chocker jag upplevt under min mamaledighet. Read and enjoy or cry of fear, your choice!

10. Att jag som förstföderska faktiskt var gravid i 10 kalendermånader och inte 9. Man går alltid över tiden och hur mycket ananas och hallonbladsté du än äter och dricker så kan du inte göra ett skvatt för att påskynda bebisen från att komma ut!

9. Att jag fortfarande såg FET och gravid efter det att vi lämnat BB.

8. Att jag såg plufsig, rufsig och svullen på alla bilder som togs under sjukhustiden.

(Förbjud därmed vänner och bekanta från att ta med kamera om de besöker er på BB)

7. Att EFTERvården var vara minst lika smärtsam och jobbig som själva förlossningen.

6. Att amning skulle vara så komplicerat och oehört smärtsamt från början.

5. Att jag pga tidsbrist skulle komma att uppskatta en dusch, hårtvätt och rakning av kropphår lika mycket som en heldag på spa.

4. Att jag skulle lida av kronisk förstoppning resten av livet (eller iaf så länge jag ammar.)


3. Att jag på allvar tror att jag aldrig mer kommer vilja ha sex igen.


2. Att folk öppet och utan hämningar jämnför och kommenterar MIN kropp & MIN bebis utveckling som om det var vädret de diskuterade.


1. Att jag, trots att ingen alkohol har varit inblandad, skulle tvingas visa boobsen och amma offentligt på ställen som tunnelbanan, hissar och andra offentliga platser där min dotter fått för sig att hon svälter ihjäl...


Steget in i mammalivet bjuder på många överaskningar, vissa är trevliga andra är bara för brutala. De sistnämnda är överaskningar som ingen berättar eller pratar om på föräldrautbildnigar, profylaxkurser och MVC-kontroller. So be aware, 'cause it will happen to you too!

Frasse The Flodhäst

Min lilla dotter fick en flodhäst som snabbt döptes till Frasse av hennes far och hur mycket jag än försöker förhindra henne från att leka med den så ÄLSKAR hon verkligen Frasse The Flodhäst. 69 kr på Ikea liksom, who knew??!!

Det lilla pianot, byggklossarna och alla andra leksaker jag köpt till henne som ska stimulera och utveckla, ja dom struntar hon fullständigt i.  Titta på hennes perfekta, nöjda lilla ansikte,

Borta bra men hemma bäst

I'm back! Feel free to schedule a date with me för jag är socialt utsvulten efter 6 dagar i stugan! Resten av veckan tänker jag bara njuta av stadslivet, fönstershoppa, spana in alldeles för dyr inredning, gå långa promenader med min underbara dotter, dricka litervis med take-away latte då varenda krögare och caféägare bashar mammor med barnvagn och prata extra mycket och extra länge i telefonen. Ååh underbara, lata, mammalediga dagar. Om nu bara växthuseffekten ville göra sitt en gång för alla och höja medeltemperaturen med en sisådär 20 grader under vintertid så skulle Estocolmo vara perfekt. Håller ni inte med?

I ett hus vid skogens slut...

Who said time travel wasen't possible? Det räcker med att resa 29 mil utanför Stockholm och vips så kan man återuppleva tidig 90-tal igen! Vi befinner oss i Rättvik, i byn Tina där tiden verkligen stått stilla. Huset har inretts av en 60 åring tant vilket innebär att vi är omringade av löjliga små porslinsfigurer, socker- och godisskålar, plastblommor, skinnsoffor och ekfanéer i köket. Rättvik saknar blondinblekta Slitzbrudar a la Stureplan, här vandrar alla omkring i lusekoftor och toppluva. Dagens BIG NO NO återfanns hos kassatjejen vid det lokala fiket som hade ett kattband runt halsen igår. Ni vet ett sånt där läderrem alla coola tjejer hade runt halsen back in the days. Vad var det för årgång på dom? 1993? Jag vet att ni ALLA hade sånada på er, ni snodde säkert läderremmarna från slöjden i skolan också!

Well well, stugan i Rättvik isn't exactly The Hamptons, Barbados eller någon av de andra semesterparadiser jag haft chansen att vistas i men i L's och Felicias sällskap kan inget gå fel! Vi ville trots allt bara komma bort från all hysteri och alla måsten och det har vi verkligen gjort. Vi myser, eldar i brasan, bastar och idag ska vi bada hottub utomhus! Imorgon ska grillstugan ska också testas trots att det är -22 grader....bbbrrrrrr....

Nu ska jag yoga framför tv:n medan Felicia fortfarande sover.