Lördagslyx...

Idag shoppade jag till mig själv för ovanlighetens skull. Det blev en väldigt enkel, vit tunika från Twist & Tango. Den kändes vårig och fräsch och det är precis vad jag behövde efter 2 dagars feberyra. Gotta love, love, love it - den är alldes mjuk, underbar och skön! L undrade självklart om det var ett nattlinne jag var på väg att handla. Dumb ass, ibland är det tur att jag älskar honom för min killer instinkt vill verkligen ta över i vissa lägen. Jag är dock ganska glad att hans tycke och smak inte påverkar mig. Om ni bara visste vilka saker han kunde komma med i present back in the days när vi bara var pojk- och flickvän. Har ni hört talas om väskan jag fick sommaren 2007? Den förtjänar ett alldeles eget blogginlägg ska jag ta och berätta...

För övrigt så sover familjen sedan länge så jag dricker ett glas vin och njuter av dagens inköp. Det känns otroligt lyxigt att få dricka ett glas rött iklädd i en vitt tunika utan att riskera att ett par snabba och ovanligt långa men ack så små armar kommer farandes och välter allt. Feli, min underbara Feli. You came and you changed my world. Lördagskvällarna förr spenderades onekligen någonstans på Stureplan, där fick samtliga plastic fantastic kort fick sig en rejäl omgång. Nu är livet väldigt annorlunda. Inte sämre, bara annorlunda.

Här ser ni en bild på vackraste Feli i sin sockersöta klännning från Danska tinekhome som jag köpte igår. Gotta love it even more. Jag längtar så fruktansvärt mycket efter våren och sommaren. Det kommer att bli underbart att se min lilla tjej leka med sina kompisar på innergården. Att klänningen i fråga är en Dry clean only gör väl inget.

Fredag

Idag. 6 månaders kontroll med Feli. Irritationsmoment hos läkaren. Jävla kärring. Huvudvärk. Ledset barn. Räddningen? Frukost med mammorna. Barnfri i exakt 48 minuter. Ångest. Hämtade tillbaks min dotter. Saknade henne enormt. Snabb shopping på Cozy Vanilla. Lindrade ångesten genom att shoppa en bedårande söt kläning till Feli. Mjölkstockning och feber. Snabb hemgång. Hämta ut den nya familjemedlemmen - vår bil Bobbie. Feber. Alvedon. Önskar jag kunde sova och inte vakna på åtminstone 5 timmar. Ibland blir dagarna bara bajs även om man har de bästa förutsättningarna för att ha det bäst. Vissa saker kan man helt enkelt inte styra över. Vi knuffas dit vi ska, allt pekar på att jag borde vila och sova ut men det är så otroligt mycket jag vill hinna med, hinna se, hinna uppleva. Balansengången är svår.

Nu - framstupa sidoläge på soffan och låta alvedonet göra sitt.

Still stuck in wallpaper hell....

Sitter här med två pärmar med diverse olika tapeter och blir tunnhårig bara att titta igenom dem. Jag behöver hjälp. L jobbade med Roomservice ett par säsonger men det gav tydligen inte förtur till att få delta i programmet. Damn it, jag skulle verkligen behöva profesionell hjälp just nu. Vill egentligen bara slänga ut allt som heter möbler & inredning, allt från soffa till tallrikar. Det känns som om allt vi har köpt på oss under åren är bara så fel fel fel. Vill bara börja om från början och backa tiden till den 16 april 2007, datumet då vi flyttade in, och göra som tjejen i 3G reklamen. Bara flytta in med min laptop, mitt trådlösa internet och köpa nytt.

Om livet ändå var en reklamfilm?! Vilken skulle du välja att leva i? Jag kan bara komma på sådana som jag skulle passa mig för, jag vill INTE vara någon av kvinnorna med diarré, munsår eller svamp i underlivet. Dom brudarna är det riktigt synd om. Hur jobbigt att det inte att förknippas med dessa besvär hela tiden. De kan ju inte direkt få mycket ragg på krogen. So hunny bunny, what do you do for a living, you look familier? Eeeh I'm the poor sucker with diarrhea on every fucking comercial break...

Ännu ett onödigt inlägg...

Mission: Undanplockning och dumpning av diverse föremål som inte längre nyttjas.

Åtgärd: Snabb utrensning av all gammal litteratur som bevittnar att jag faktiskt har haft ett liv utan barn. Kommer tyvärr inte att kunna bli av med all det som är barnrelaterat än på ett tag.

Tidsram: ASAP - helst before L kommer hem.

Conclussion: Varför har jag sparat så många gamla böcker från högskoletiden? Jag menar hur ofta tar man på nytt fram en novellsamling som den smyg-homosexuelle föreläsaren haft på litteraturlistan under rubriken obligatorisk läsning? Om jag då inte ansåg att det var intressant, givande, lärorikt eller kultiverande att läsa om en medelålders, not-really-out-of-the-closet-just-yet, man som besöker alldeles för unga prostituerade pojkar varpå han brutal slår ihjäl, ja rent av kallblodigt mördar en av dem med sin käpp, varför har jag då sparat denna novellsamling? Att skriva novellen i sig är illa nog, men att ha den som en obligatorisk del av kursen känns ännu värre? Ja ni läste rätt, vi var tvungna att läsa och diskutera detta under betydligt stor del av spanska fortsättningskursen...

Nu: Ta fram stora svarta plastsäcken och rensa...

Så nyfiken...

Kan det vara sant? Jag sitter som på nålar och väntar på ett mycket viktigt samtal. Jag har bitit av mig alla fingernaglar sedan det första mystiska meddelandet kom. Så nyfiken så jag håller på att dö!! Är det verkligen sant? Det här är förrvirrande, jag är överlycklig men vågar ändå inte hoppas för mycket utifall att. Man får för fan inte göra såhär mot mig, jag klarar inte av det!

Two down, three more to go...

Träning...

Tränade med bebis igår igen. Feli skötte sig jättefint. Hon låg ganska länge och bara tittade på när jag dunsade ner mina storlek 36 på stepbrädan.

5 minuter inpå uppvärmningen tyckte jag att redan jag hade gjort mitt. Jag hade då redan uppnått en alldeles lagom nivå på både flås, svett och puls. Men, mama didn't raise no quiter och jag måste föregå med gott exempel så jag kämpade vidare. När det mot slutet väl var dags att göra vad som kändes som tusentals armhävningar över bebisen var jag redo att spy över mitt eget barn. Feli garvade gott och mina pinsamma försök att få slimmade armar med väldefinierade muskler. Själv var jag ganska stressad över tanken med att jag med enkelhet hade kunnat krossa henne om jag inte pallade mig upp en sista gång. Inget av det ovannämda inträffade tack och lov, Feli och jag överlevde så imorgon kör vi igen. För som den kloka Fröken Andersson säger vem vill stå och skämmas i vassen på stranden i sommar?

Älskling, vi är med bil...

I kampen om vem som tar mest vuxenpoäng innan man dör så har L och jag tagit ytterligare ett språng...

Man är grymt vuxen och seriös om man ger upp en veckas semester till NYC för att familjen ska få åka i en sprillans ny bil *suck* Ja, ni fattar väl ganska snabbt att detta inte var mitt påhitt. Jag känner inte igen mig själv längre. Vart tog spontana-galna-älskar att sätta sprätt på alla pengar-Lily tagit vägen? Vad kommer näst? Cykla till jobbet iklädd i reflexväst och cykelhjälm också? Vart är livet på väg?

Ett plus i kanten är att L ska få betala för min Marcväska och min Nespressomaskin eftersom stackars jag inte får resa på ett tag nu. Visst är det synd om mig?