Den 12 oktober kommer Feli att skolas in på dagis. Jag är nervös, 40 timmar av no controll what so ever. Strangers som ska lära sig tolka Felis alla signaler. Kommer hon att få äta sig mät? Kommer de byta lika ofta på henne som vi gör? Kommer hon att vara glad precis heeela tiden? Svaret är säkert nej på samtliga frågor MEN andra kids har överlevt så det borde min Feli också göra? Trots detta kan jag inte låta bli att oroa mig. Tänk om de tappar bort henne? Glömmer henne någostans? GOD varför var du tvungen att växa upp så snabbt Feli?
I jakten på något som lugnar hittade jag följande artikel på Allt För Föräldrar. Det var väl inga direkta nyheter men väl något att tänka iaf.
1. Positiv inställning.– Det gäller att föräldern är positivt inställd till att barnet ska börja på förskolan. Förälderns positiva inställning smittar nämligen av sig på barnet och då känner sig barnet tryggt.
2. Gott samarbete med personalen.– Inskolningarna kan se olika ut, vissa är tre dagar långa och vissa är längre än så. Men oavsett vilken typ av inskolning man har är det ett bra tillfälle att få inblick i vardagen på förskolan. Ibland kanske man som förälder inte riktigt förstår varför man gör si och så eller inte känner att man har koll. Våga då fråga! Det blir lättare för både personalen och föräldern om man tar upp de funderingar man har och kan få svar på dem.
3. Var bestämd vid lämningen.– När det är dags att lämna barnet på förskolan är det viktigt att man bestämt sig för att gå, även om barnet börjar gråta. Man måste lita på att gråten går över och att personalen kommer att ta hand om barnet. Går föräldern tillbaka när barnet gråter så får barnet signalen att ”okej, gråter jag så kommer mamma/pappa tillbaka”. Ge istället pedagogen och barnet en chans att bekanta sig med varandra. Oftast går gråten över snabbt.Men skulle barnet vara otröstligt ringer personalen självklart till föräldern.
4. Var aktiv vid inskolningen.– Oavsett vilken typ av inskolning man har bör föräldern vara aktiv. Som aktiv förälder deltar man i och intresserar sig för allt det som barnen gör under inskolningen. Man sitter med och sjunger och leker. Kan man inte sitta med och sjunga kan man i alla fall intressera sig för de rutiner som förskolan har.– Enligt den gamla skolan ska föräldern vara så ointresserad som möjligt, men som tur har den skolan nästan försvunnit helt.
5. Våga släppa ditt barn.– Låt ditt barn få upptäcka på egen hand. Sitt som sagt gärna med, men följ inte efter ditt barn hela tiden. Utan håll dig gärna på samma ställe, så kan barnet känna en trygghet i att det vet var du finns, utan att det får ett behov av att alltid ha dig nära.
