Fredagkväll. L är ledig och måste vi fira. Eftersom vi inte tycker det är lämpligt med små barn på högljuda resturanger beställer vi hem Carne Asada Botaña, från det lokala haket Texas Longhorn, spelar Nintendo Wii och pussar på Felicia hela kvällen lång. Familjemyyyys.
L's telefon ringer oavbrutet, alla vill ha med honom på AW ikväll. Kom igen mannen, hör jag genom luren. De pushar och tjatar, luren de ringer ifrån går från kompis till kompis och alla tror sig ha de magiska orden får att få honom att komma ut och leka. Det är svårt för dem att inse att han är en "familjefar" nu och att det aldrig skulle falla honom in att lämna oss ensamma på hans första lediga kväll på länge. Speciellt inte med tanke på att vi har en RS-smittad bebis hemma. Jag känner mig smått irriterad över alla telefonsamtal. I det tysta räknar till 10 för att inte få ett mindre utbrott och sabba hela kvällen. Duktiga L stänger av ljudet. Tack, du känner mig gubben. Folk har för mycket åsikter om vad vi gör med vår tid och självklart tror de att det är jag, den elaka häxan, som håller honom hemma.
Synd att hans vänner har så låga tankar om honom eftersom de uppenbarligen anser att L varken har en fri vilja eller en ryggrad. Att hans största prioritering nu är just Felicia övergår enkelt över deras förstånd.
Annars så har vi haft en underbar början på helgen, trots det akuta sjukhus besöket igår. Feli sov i sin egen lilla säng hela natten och jag känner mig utvilad. Jag saknade henne så mycket när jag vaknade imorse att jag bar in henne till vår säng ändå även fast hon sov. Weird, I know men hon är ju bara för mysig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar