7 mammor, 7 barn, 7 olika förlossningsberättelser - Igår var jag på första mötet med föräldragruppen.
Mötet handlade om graviditeten och om själva förlossningen. Jobbigt, tänkte jag innan jag gick dit. Tänk om en massa lessna känslor kommer upp inför folk jag inte känner? Jag var i vanlig ordning värst med min jag-snittades-utan-bedövning-upplevelse. Vissa spricker, andra föder i bilar eller i vattenfyllda badkar utomlands med mera men att snittas utan bedövning, det är grejer det, något alla i gruppen kunde hålla med om. Det var mycket trevligare än jag vad jag hade förväntat mig. Alltså, själva föräldragruppen inte själva kejsarsnittet. För den, den gjorde ont nämligen. Såhär knappt 3 månader efteråt så kan jag fortfarande inte förstå hur något kan gå så in i helvete fel?
Jerker, narkosläkaren på SÖS, har ännu inte kontaktat mig för en förklaring. Trots ett uttalat löfte från överläkaren på förlossningen och läkaren som opererade mig. Bastards! Enligt läkarkåren på SÖS så händer detta tyvärr och det r tyvärr vanligare än man tror, det bara är så och man kan int riktigt förklara varför detta sker (?) Det finns två olika alternativ antingen bedövar man för lite, eller så väntar man inte tillräckligt länge för att bedövningen ska verka.
Vissa saker kan man glömma, andra kan man förlåta. Men i detta fall tänker jag inte göra något utav det. Jag gick tyvärr miste om min födelsen av mitt förstfödda barn eftersom jag var tvungen att sövas snabbt pga av den där intensiva brinnande-frätande smärtan jag kände efter att det hade lagt ett 10 cm snitt i min buk. Detta är en upplevelse jag aldrig mer kommer att få uppleva. Alltså, att föda mitt första barn inte att få ett 10 cm långt snitt i buken utan bedövning! För det, det gjorde nämligen ont det!
Så fuck-you-very-much Jerker. Du suger som läkare och jag hoppas du ramlar och bryter ett ben eller två när första snön kommer! Och det, det kommer göra ont det hoppas jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar