Sitter här med min The Zone riktiga frukost och känner mig lite besviken över att jag missar Årets första träningspass. Men jag är desto mer besviken över mitt dåliga omdöme som mamma. Efter att ha ignorerat Feli hela natten var jag tvungen att väcka henne tidigt imorse, hon verkade inte alls må bra. Något stämmer inte, det förstår alla. En mamma som väcker sin 3 månaders baby? Konstigt.
Vaknade dock imorse av att en liten en som kröp ihop närmare och närmare mig. Hon ville ligga så nära att hon höll på att krypa in under mig. Hon fläktade med sina korta små armar och ojade sig. Insåg alldeles för sent att hon hade svårt att andas, hon hostade och nyste i ett medan hon försökte sova lite nära sin dumma mamma som var för trött för att orka bry sig. Hennes trötta blick ropade på hjälp och hon ville bara ligga nära nära nära. Jag kramade om henne och hon log trots att jag försummat henne. Hon var slö och ville inte ens äta, bara ligga nära. Näsan var täppt och hennes armar jobbade febrilt för att få bort det där störiga som gjorde att hon tappade andan gång på gång. Tog tempen och oj 38,1 grader. Förlåt mig Babygirl! Fan för mig!
Ringer sjukvårdsupplysningen - en vanlig förkylning svarar de, inget att göra åt, ge henne Alvedon och amma henne ofta. Fan, sa jag inte nyss att det nu är andra dagen hon inte orkar äta riktigt? Vi kan åka till månen, plantera liv på planeten Mars och klona djur men råda bot på en vanlig förkylning det kan vi inte?!?
Mitt nästa steg: Alvedon & The Näsfrida - så att hon kan andas lite bättre iaf och bli av med febern. Det inte var kul att vara snorig när man är så liten. Näsfridan, en blå svensktillverkad mojäng, även känd som alla småbarnsföräldrars mest använda hjälpmedel vid förkylning, är effektiv men det kan inte vara skönt har få näsan rensad på det där sättet. Jag kan föreställa mig att det känns som att köra upp dammsugarslangen in näsan helt enkelt and off the snor sugs away. Det verkar dock brutalt. L, som ansvarar over the snor and bajs avdelningen, tar i så j-kla mycket också. Jag ska testa att dammsuga hans näsborrar för att hämnas å Felicias vägar få se om han gillar det.
Så början på comebacken uteblir delvis idag. Det gör dock ingenting. Jag har Felicia att tänka på. Maten funkar än så länge, vi får se hur det blir när sötsuget slår till. Jag får bege mig på en promenad i snöstormen helt enkelt. Att dra vagnen i snö är ju minst lika bra som 50 minuters flåsande på gymmet speciellt i motvind försöker jag intala mig själv. Ni som tänker yeah right, det kommer hon aldrig att göra får hålla käften. Feli är sjuk och hon behöver lindring, mina skuldkänslor över nattens ignorans skulle kunna få mig att gå till Sibirien för hennes skull. Snöstormen...I'm coming to get you bitch!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar