Today

Idag efter en väntan på 6 veckor kommer Laminofåtöljerna och Stringhyllorna.  Oh happy day!

Nu saknas bara mattor och tavlor på väggarna. Efter det är det väl dags att flytta igen och börja om på nytt med inredningen....

Status...

....och ett par timmar senare har jag lyckats godkänna 2 fakturor, gått på 1/2 barnkalas (vi kom över en timme sent) båda tjejerna sover och jag har inte ens en påbörjad tanke på att börja träna...jag kanske tar fram yoga mattan och lägger mig o sover på den för så pigg är jag just nu....over and out....

9-23

Dagens arbetspats pågår mellan kl 09-23. Den innefattar 2 st barn hemma på egen hand, ett barnkalas och ca 300 fakturor att stämma av, kontera och attestera för betalning innan bokslutet. Puuuh!!

Jag hade "a moment" igår och godkände att Ludde jobbade på en söndag. Idag undrar jag exakt vad jag tänkte på när jag uttalade det annars så "unspeakable". Om Disneygudarna är snälla så kanske jag hinner med ett Yogapass medan minstningen sover middag och Feli sugs in i den förtrollade filmens värld. Att använda tv:n som barnvakt is the shit vad barnpsykologer och moralister än säger. De som tycker det är oansvarigt kan inte ha barn helt enkelt.

Jag tror och hoppas att jag har tillräckligt mycket kaffe hemma för att klara av den här dagen...wish me luck, jag behöver det verkligen.....

F som i Fredag!

På schemat: Rosa Cava med passande fin-fin brie från saluhallen, finaste Felicia och snällaste Filippa plus ett efterlängtat besök från bästa lilla syrran och bäst av allt helg!

Helgen bjuder annars på många andra trevligheter som besök av aunti Yodit och Marija, loppis på Katarina Bangatan och kalas hos Charlie. Och eftersom jag jobbat stenhårt ons - fre känns helgen extra efterlängtad. 

Jag ska även försöka hinna med träning både lördag och söndag eftersom jag hittills bara hunnit med 1 yoga pass denna vecka. 

So enjoy your week-end, jag kommer definitivt njuta av mitt. 

Just doing it!

Sparkade mig själv i baken idag och tog min första powerwalk. Gick ca. 7 km totalt och det kändes rejält i benen och rumpan direkt. Det som förvånade mig mest var att jag gick helt ENSAM. I min ensamhet fegar jag ofta ur så att det inget blir av. Det finns alltid något som kommer emellan, ursäkternas madame det är jag det.  Men inte idag, idag gav jag fetman en fet känga det kändes jävligt bra.  På vägen uppmärksammade jag grafitin på bilden ovan och dessa ord vad precis den uppmuntran jag behövde. Jag höll nämligen precis på att ge upp men efter att ha repeterat detta ett par gånger kämpade jag vidare i ca 2,5 km till. 

Vill ha!

Hösten verkar vara på ingång på fullaste allvar och det är dags att fylla båda flickornas garderober med varma och mysiga kläder. Hittade dessa koftor på KappAhls hemsida och eftersom jag aldrig har shoppat barnkläder där tidigare så jag blev väldigt positivt överraskad. I morgon tänker jag leta upp närmaste KappAhl och se om jag kan hitta dessa. Wish me luck! 

Holly Cow!

Såhär 10 dagar efter förlossningen fick jag för mig att jag skulle väga mig and it ain't pretty. Det är ca 30 kg som måste bort om jag ska kunna se ut som jag vill. Det blir en tuff kamp. Jag är nu inne på dag 2 av kostregistrering och medvetna matval och jag längtar som bara den till jag kan komma igång med träningen på allvar. Första steget blir väl att komma igång med promenader som är och förblir det tråkigaste jag vet. Så idag blir till att jaga nya gympaskor då jag konstigt nog bara hade med mig en sko från gymmet sist jag var där. Måste även ta kontakt med min gamla PT på Sats. Enough is enough. 

Filippa 1 vecka.

Filippa har hunnit bli en 1 vecka + 1 dag.  2011-08-08 var hennes beräknade födelsedatum men vi "vräkte" henne lite tidigare som ni känner till. Under sin första vecka han hon sovit, ätit och bajjat mestadel. När vi lämnade BB vägde hon 3330 g och på återbesöket på BB i lördags hade hon gått 140 g. Idag är det dags för första besöket på BVC och jag tippar på att hon nu har nått din födelsevikt då hon äter fantastisk bra. Hon har även börjat vara vaken några längre stunder men aldrig mer än 30 min. Första veckan som tvåbarnsmamma har därför varit a piece of cake så länge. Jag får hoppas att detta inte är lugnet före stormen bara. Ludde kommer vara ledig ca 9 dagar till, så snart får jag testa på hur det kommer se ut framöver då man är lämnad ensam åt sitt öder. Det kommer bli intressant. 

Såhär efter 1 vecka är jag också helt inne på att ge upp amningen redan nu. Det gör bara vansinnigt ont och det är jobbigt att gå runt med spända mjölktuttar när man har en snart 3 årig tjej som vill kramas, busa och leka hela tiden. Filippa fick lära sig att ta flaskan redan första natten och vi kommer få bättre koll på hur mycket hon äter om om vi bara ger ersättning. Samtidigt så är amningen en väldigt enkel väg ut när barnen är ledsna eller har ont. När Felicia hade RS virus t ex så var amningen det enda jag hade att förlita mig på då de inte skrev ut antibiotika. Med andra ord har jag en del "though decisions" to make och jag vet varken ut eller in. Pest eller kolera, vad tycker ni?

Filippa

Måndagen den 1 augusti 2011, Kl 08.35 förändrade du världen för mig. Du vägde hela 3560 g och var 49 cm lång. De skrek direkt och känslan av att få uppleva när du föddes kan inte beskrivas i ord. Mitt lilla hjärta, tack för att helade mitt brustna hjärta. I'm now compleated. 

Min första tanke var "är hon ok, mår hon bra" och din fina pappa Ludde fastställde detta snabbt med sitt vackra leende. Han kunde inte sluta le och vi grät båda av lycka, ååååh dessa underbara glädjetårar. Filippa, inga män ler vackrare än din far. Han är familjens solstråle och en mer godhjärtad person med vackrare och generösare själ finns inte. Sedan fick jag dig i min famn, du grät varenda minut tills det att du landade mjuk hos mig och då tystnade du genast. Det var fantastisk, du visste att det är verkligen hos mig du hör hemma. Hos mig med din fina pappa och din underbara storasyster. Välkommen till oss Filippa Louise, vi ska vårda, älska och ta väl hand om dig.

Sista natten som mamma till ett barn. Nu börjar karusellen på nytt, precis när Feli är världens mest självgående, kärleksfulla och söta, lilla barn. Trotset som vi brottats med ett tag har börjat lägga sig och helt plötsligt inser jag att det är vi som trotsat henne och inte tvärtom. Hon har verkligen utvecklats de senaste 6 - 8 månaderna medan vi har kämpat för att saker ska förbli som de har varit tidigare. Det är svårt för föräldrar att inse att ens "baby" förändras och klarar sig alltmer själv och det är den väl niten som vi gått på vad gäller Felicia. Jag vågar nu t.o.m. påstå att hon är helt blöjfri, jag som trodde det skulle bli en sådan kamp. Men hon har varit så duktig och är t.o.m helt torr om nätterna. Själv förväntade jag mig världens strid, why don't i give my kid bigger credit then that? Min stora, lilla tjej, tack för den här underbara tiden och allt du har lärt mig om att vara mamma. Tack för att jag har fått göra som många misstag på dig så att jag kan bli en ännu bättre mamma för din lillasyster. Mitt kära lilla barn...

Imorgon är iaf dags för det planerade snitt jag bad om redan innan jag fick Felicia. Efter den katastrofala förlossningen för 3 år sedan vågar jag inte chansa och jag tar det säkra före det osäkra. Den stress som den förlossningen orsakat mig är något jag aldrig fått bearbeta och något som jag verkligen tog skada utav inser jag nu 3 år senare. Detta har läkarna också insett och all planering har gått jättebra. Det lugn jag känt med den här graviditeten är verkligen något jag har behövt. Jag har verkligen mått toppen 80% av tiden. I det här inlägget kommer jag inte gå in på det som skrämmer mig med detta kejsarsnitt eftersom jag inte vill "jinx anything". Det enda jag vill är att få bevittna när ett av mina barn kommer till världen, jag vill höra det första skriket och räkna att den har alla fingrar och tår den ska ha. Och det ska vara 10 st eller hur? Sedan vill jag bara få må bra så jag kan åka hem till min vackra, duktiga, stora lilla tjej och tackla den här "tvåbarnschocken" som alla pratar om. No pain, no horror. Inga jobbiga besök på BB eller hemma de första veckorna. Jag vill och tänker verkligen bara ta det lugnt för det är inte omvärldens önskningar som ska gå först den här gången utan MITT och mina flickors välbefinnande ska komma först. Så länge mina tjejer har en mamma som mår bra och orkar med är det ok om släkt och vänner får vänta.

Jag måste ändå säga att jag är så glad att jag har så många fina vänner som hört av sig och lyckönskat mig inför i morgon och jag är glad att de visar full förståelse för mina handlingar och önskningar. Så tack till er, ni vet precis vilka ni är.

Om saker och ting ändå skulle gå käpprätt åt skogen i morgon och något skulle hända mig eller bebisen är min enda önskan att Felicia alltid blir påmind om hur mycket jag älskar henne. Hon är min ögonsten och det är tack vare henne som jag idag är den underbara person jag faktiskt är ;) Skämtåsido men ni vet, she completes me. Nu ska jag förberedda det sista, packa osv. Puss på er!